Det sägs att det är ungdomarnas dag, men egentligen så är det lokalhyrarnas dag, cateringsfirmornas dag, klädbutikens dag. De som är lättast att lura blir deras offer. De som redan är slavar under kraven och idealen. Jag vill inte höra om föräldrar som ruinerar sig eller om hur drömmen om den perfekta dagen krossas med knytnävar i en krogkö, inte se fler sorgliga blickar under smutsbruna kepsar, höra konstruerade, uppskruvad gjädje skrikas högt på stan. Studenten är lika fejk som sillikon, lika ohälsosamt som allt vår generation hetsäter... 

Jag är så svag. Så stark. Så färdig att dö. Om jag inte hade haft silverfiskar i blodet, om inte våren varit min drog...

Jag är det fallande lövet på hösten, den virvlande snöflingan på vintern, den springande floden på våren. På sommaren så är jag det flyktiga molnet på himlen. Jag vill lindas in i bandage som en rysk bebis. Vara ett paket. Omsluten.

Om jag inte satt här så hade jag aldrig trott att jag fanns!!!